28/1-13
Kom på något sketabra att skriva om häromdagen.. men med ett minne som må vara bra, men fruktansvärt kort har det helt enkelt försvunnit från mitt söta lilla huvud.
Så det får väl bli en liten resumé av det som har hänt sen sist istället.
I fredags fick Ennis lämna jordelivet. Det var det tyngsta beslutet jag någonsin har fattat. Nu såhär några dagar senare känner jag dock att det verkligen var rätt beslut, men ni skulle bara veta hur tomt det är. Tomt och tyst.
Spenderade första natten tokbölandes i min koja hemma hos morsfarsan och på lördagen tog jag med Indra hem igen och skedade med henne hela natten. Att äntligen kunna ha henne hemma igen gör trots allt att det känns lite lättare att Ennis inte finns kvar.
Har fått massor av superfint stöd från mina vänner. Tusen tack för det. Ni är så fina hela högen. <3
Lillgossen när vi hämtade hem honom. <3
Drog ett ordentligt pass på gymmet på lördagen också, men sen har kroppen fått välbehövlig vila både igår och idag. Knarkar mig igenom Buffy the vampire slayer för tillfället och börjar närma mig slutet på säsong 2. Hon är så satans grym! Tusen gånger ballare än mesBella.
Annars då? Skam den som ger sig säger jag bara. Nu har jag den jag vill ha.
Så det får väl bli en liten resumé av det som har hänt sen sist istället.
I fredags fick Ennis lämna jordelivet. Det var det tyngsta beslutet jag någonsin har fattat. Nu såhär några dagar senare känner jag dock att det verkligen var rätt beslut, men ni skulle bara veta hur tomt det är. Tomt och tyst.
Spenderade första natten tokbölandes i min koja hemma hos morsfarsan och på lördagen tog jag med Indra hem igen och skedade med henne hela natten. Att äntligen kunna ha henne hemma igen gör trots allt att det känns lite lättare att Ennis inte finns kvar.
Har fått massor av superfint stöd från mina vänner. Tusen tack för det. Ni är så fina hela högen. <3
Lillgossen när vi hämtade hem honom. <3
Drog ett ordentligt pass på gymmet på lördagen också, men sen har kroppen fått välbehövlig vila både igår och idag. Knarkar mig igenom Buffy the vampire slayer för tillfället och börjar närma mig slutet på säsong 2. Hon är så satans grym! Tusen gånger ballare än mesBella.
Annars då? Skam den som ger sig säger jag bara. Nu har jag den jag vill ha.
23/1-13
Jag har blivit spritt språngande galen! Börjat komma igång med träningen med andra ord och det är så inte min grej egentligen. Men det ska bli min grej. Det börjar bli min grej.
Äter som en häst också. Frukost, lunch, middag och kvällsmat till skillnad från att ha ätit bara 1-2ggr/dag tidigare. Dessutom äter jag vettigare mat. Blir väl kanske automatiskt så när man börjar träna?
Det gäller att göda musklerna, spec när man är en magerskrika som jag. För jag fick precis veta att man inte kan bygga muskler av skinn och ben.. visste ni det? Revolutionerande information må jag säga.
Min storartade plan:
Måndag: Armbryting
Tisdag: Gymmet
Onsdag: Vila
Torsdag: Armbrytning och/eller gymmet
Fredag: Simning
Lördag el. söndag: Uteaktivitet. T.ex. skidor, kickspark eller ridning.
Det sjuka är att det inte ens känns jobbigt när jag ser på det. BARA ROLIGT: Helt magiskt.
I övrigt händer det inte så mycket. Jag samlar mest bara inre styrka inför fredagen. Den kommer inte att bli rolig.
Vissa beslut man fattar här i livet är helt enkelt galet jobbiga, även när man innerst inne vet att det är rätt.
Äter som en häst också. Frukost, lunch, middag och kvällsmat till skillnad från att ha ätit bara 1-2ggr/dag tidigare. Dessutom äter jag vettigare mat. Blir väl kanske automatiskt så när man börjar träna?
Det gäller att göda musklerna, spec när man är en magerskrika som jag. För jag fick precis veta att man inte kan bygga muskler av skinn och ben.. visste ni det? Revolutionerande information må jag säga.
Min storartade plan:
Måndag: Armbryting
Tisdag: Gymmet
Onsdag: Vila
Torsdag: Armbrytning och/eller gymmet
Fredag: Simning
Lördag el. söndag: Uteaktivitet. T.ex. skidor, kickspark eller ridning.
Det sjuka är att det inte ens känns jobbigt när jag ser på det. BARA ROLIGT: Helt magiskt.
I övrigt händer det inte så mycket. Jag samlar mest bara inre styrka inför fredagen. Den kommer inte att bli rolig.
Vissa beslut man fattar här i livet är helt enkelt galet jobbiga, även när man innerst inne vet att det är rätt.
19/1-13
En vän frågade mig en gång hur jag oftast orkar vara så glad och positiv på jobbet och det har jag minsann klurat ut nu. Jag sjunger ju!
Jag sjunger alltid mellan körningarna. Förutom när nån ringer och stör mig. ;) De dagar jag kör långkörningar med retur är alltid de dagar jag är som grinigast.. helt enkelt för att jag inte hinner sjunga nåt då. Trött blir jag också.. finns inget som håller mig så pigg som just att få ta ton.
Sen fortsätter jag sjunga när jag kommer hem.. kan sitta hur länge som helst och bara tralla. Det är liksom det livet går ut på. Spelar ingen roll hur bra jag är eller inte är, det råkar bara vara så att jag fullkomligt älskar det.
Deal with it.
Däremot har jag en fruktansvärd scenskräck så jag vågar inte sjunga inför folk, annat än när jag är lite på pickalurven eller känner mig riktigt trygg med mina åhörare. Men jag jobbar faktiskt på det. Inte för att jag har några högre ambitioner eller så, verkligen inte, utan bara för att jag känner mig hämmad av det.
Antagligen grundar det sig i en rädsla för att bli kritiserad, hånad eller bara allmänt sågad. Jag vet mycket väl att jag inte är världsbäst, långt ifrån, men sången är helig och det värsta jag vet är att bli hånad. BARA SÅ NI VET.
Vill jag säga till någon hur jag känner gör jag det för övrigt gärna genom att citera en låt, alternativt spela in när jag sjunger den. Blir ju som lite mer personligt på det viset. Ganska romantiskt va? Va? Va? Man är ju som självaste Romeo.
Jag sjunger alltid mellan körningarna. Förutom när nån ringer och stör mig. ;) De dagar jag kör långkörningar med retur är alltid de dagar jag är som grinigast.. helt enkelt för att jag inte hinner sjunga nåt då. Trött blir jag också.. finns inget som håller mig så pigg som just att få ta ton.
Sen fortsätter jag sjunga när jag kommer hem.. kan sitta hur länge som helst och bara tralla. Det är liksom det livet går ut på. Spelar ingen roll hur bra jag är eller inte är, det råkar bara vara så att jag fullkomligt älskar det.
Deal with it.
Däremot har jag en fruktansvärd scenskräck så jag vågar inte sjunga inför folk, annat än när jag är lite på pickalurven eller känner mig riktigt trygg med mina åhörare. Men jag jobbar faktiskt på det. Inte för att jag har några högre ambitioner eller så, verkligen inte, utan bara för att jag känner mig hämmad av det.
Antagligen grundar det sig i en rädsla för att bli kritiserad, hånad eller bara allmänt sågad. Jag vet mycket väl att jag inte är världsbäst, långt ifrån, men sången är helig och det värsta jag vet är att bli hånad. BARA SÅ NI VET.
Vill jag säga till någon hur jag känner gör jag det för övrigt gärna genom att citera en låt, alternativt spela in när jag sjunger den. Blir ju som lite mer personligt på det viset. Ganska romantiskt va? Va? Va? Man är ju som självaste Romeo.
18/1-13
Idag är jag så stolt att jag nästan spricker. Fånigt egentligen, men man ska ta mig tusan inte missunna sig känslan av att vara nöjd med sig själv. Det är en fantastisk känsla.
Kom hem från jobbet, åt middag och la mig i sängen med datorn i vanlig ordning och kunde lika gärna ha legat kvar hela kvällen. Jag brukar ligga kvar hela kvällen. Men inte idag! Idag tog jag mig i kragen och pallrade mig till badhuset. Sen simmade jag inte mindre än 50 längder! Gissa om mina ben var som gelé när jag klev upp? Galet.
Till historien hör ju dårå att jag är den lataste, mest otränade människan jag känner. Blotta tanken på att t.ex. gå 500m till konsum är normalt sett överväldigande, så 50 fucking längder är helt insane. Har inte simmat på flera år heller så jag lär ju få dunderont i alla muskler som jag glömt att jag hade. Längtar inte. Det kommer att bli helt enkelt fruktansvärt.
Jobbar i helgen, 11-17. Det känns bara bra, vad ska jag annars göra liksom? Diska? Städa? Träna hundarna? Umgås med folk? Göra diverse nödvändiga ärenden? Skotta? Tvätta kläder? .. nä jag menar ju det, tacka vet jag att jobba, då slipper man ta tag i sitt liv. Bra skit.
För övrigt har jag mått riktigt bra den här veckan, hjärtat t.o.m. fladdrar lite sådär härligt. Inte alls dumt.
Kom hem från jobbet, åt middag och la mig i sängen med datorn i vanlig ordning och kunde lika gärna ha legat kvar hela kvällen. Jag brukar ligga kvar hela kvällen. Men inte idag! Idag tog jag mig i kragen och pallrade mig till badhuset. Sen simmade jag inte mindre än 50 längder! Gissa om mina ben var som gelé när jag klev upp? Galet.
Till historien hör ju dårå att jag är den lataste, mest otränade människan jag känner. Blotta tanken på att t.ex. gå 500m till konsum är normalt sett överväldigande, så 50 fucking längder är helt insane. Har inte simmat på flera år heller så jag lär ju få dunderont i alla muskler som jag glömt att jag hade. Längtar inte. Det kommer att bli helt enkelt fruktansvärt.
Jobbar i helgen, 11-17. Det känns bara bra, vad ska jag annars göra liksom? Diska? Städa? Träna hundarna? Umgås med folk? Göra diverse nödvändiga ärenden? Skotta? Tvätta kläder? .. nä jag menar ju det, tacka vet jag att jobba, då slipper man ta tag i sitt liv. Bra skit.
För övrigt har jag mått riktigt bra den här veckan, hjärtat t.o.m. fladdrar lite sådär härligt. Inte alls dumt.
16/1-13
GRATTIS STOREBROR PÅ FÖDELSEDAGEN!
Ja må du leva osv. :)
Glassig dag på jobbet idag. bortsett från övertiden. Den var onödig.
Fick hur som haver skjutsa en bunt icke engelsktalande schweizare från Icehotel till Narvik och det tog nästan hela dagen. Det var dimmigt nå så gujävulskt mellan Kaisepakte och gränsen, men sen blev det minsann kanonväder. Fast det vet mina kunder ingenting om.. dom bara snarkade. Hah. Antar att det är lätt att slappna av och somna när man åker med ett kvinna som kör som en gud.. nästan så jag somnar själv ibland faktiskt.
Väl framme i Narvik åkte jag på Statoil och drygade mig för kassörskan på min fabulösa låtsasnorska. Hon såg så sur och bitter ut att jag inte kunde låta bli. Förväntade mig stryk men fick en korv istället. EN KORV INLINDAD I BACON. Himmelriket kallar jag det. Ska flytta till Norge. Det är tjusigt där, kolla ba på mitt fina kollage!
Ja må du leva osv. :)
Glassig dag på jobbet idag. bortsett från övertiden. Den var onödig.
Fick hur som haver skjutsa en bunt icke engelsktalande schweizare från Icehotel till Narvik och det tog nästan hela dagen. Det var dimmigt nå så gujävulskt mellan Kaisepakte och gränsen, men sen blev det minsann kanonväder. Fast det vet mina kunder ingenting om.. dom bara snarkade. Hah. Antar att det är lätt att slappna av och somna när man åker med ett kvinna som kör som en gud.. nästan så jag somnar själv ibland faktiskt.
Väl framme i Narvik åkte jag på Statoil och drygade mig för kassörskan på min fabulösa låtsasnorska. Hon såg så sur och bitter ut att jag inte kunde låta bli. Förväntade mig stryk men fick en korv istället. EN KORV INLINDAD I BACON. Himmelriket kallar jag det. Ska flytta till Norge. Det är tjusigt där, kolla ba på mitt fina kollage!
Efter avslutat pass tog jag mig i kragen och gjorde det. Ja, precis. Jag gjorde DET. Och det gick hur bra som helst. Fast det kostade chefen en del.. men som han själv uttryckte det. "Det är du värd!"
Är man bra så är man.
..ja alltså, jag hämtade ett gymkort.
Steg 1 är med andra ord avklarat, nu ska jag bara lyckas pallra mig dit och träna också.. lite nervöst är det ju med tanke på att jag inte har satt min fot i ett gym på åtminstone 6år och då var kompanjonen och vapendragaren Sofi med. NU ÄR JAG JU ENSAM. Hjälp? Jag behöver en PT.. alternativt någon som följer med och håller mig i handen. Who's with me?
Rykten och dubbelmoral.
Om det än något som fascinerar mig så är det just rykten.. fast inte rykterna i sig utan det faktum att folk ids hitta på/sprida dom. Varför lägger man sig i andras angelägenheter? Vad är det som gör det så roligt att prata om andra? Har folk så extremt tråkiga liv att det inte finns något annat att prata om eller försöker de bara ta bort fokus från sig själva? Det kanske bara är en ful ovana man har dragit på sig redan som liten för att ens föräldrar gör så?
I Kiruna (och säkerligen de flesta andra småstäder) är det så att alla "vet" allt om alla.. det är bara att namedroppa random människor så "vet" folk i regel någonting om dom. Både fascinerande och skrämmande på en och samma gång. Hur orkar man engagera sig? Och hur får så mycket s.k. "information" plats i skallen? Finns det inget vettigare att fylla hjärnan med? Jag kan komma på ungefär en miljon saker.
Sen är det såklart så att ju värre saker man har att berätta om andra desto roligare är det och det är främst dessa rykten jag pratar om nu. Positiva rykten om folk brukar oftast stämma, helt enkelt för att det inte finns något större nöje i att hitta på bra saker.
Personligen bryr jag mig inte om vad andra människor gör med sina liv, det är deras ensak, förutsatt att det inte drabbar mig. Först då kan jag gå med på att det är min ensak också.
Det enda jag vet om folk är det dom själva har sagt till mig eller det jag själv har sett. Sånt jag hör ryktesvägen ser jag inte som fakta. Fakta är det som sägs/utspelar sig mellan dig och mig, om dig och mig.
Jag kanske är lite naiv, men om någon tittar mig i ögonen och säger en sak så tror jag på det. Och hör jag någonting om någon som gör att jag liksom hajjar till så tar jag upp det med personen i fråga, inte med någon annan. Varför gå omvägar?
Jag är inte någon särskilt intressant person att hitta på rykten om, kanske för att jag
1. Inte bryr mig.
2. Är öppen med allt som är jag och allt jag gör.
3. Lever ett rätt tråkigt liv.
Men det har ändå gått en del rykten, t.ex. att jag skulle ha varit kär i två av mina bästa vänner under gymnasietiden. Skrattade nästan knäna av mig när jag fick höra det. Säger bara varsågod, bring it on. Prata om mig om ni nu så gärna vill. Det gör inget. Det enda som räknas är att jag vet sanningen och att de som är nära mig, vänner och familj, också vet den. Folk jag inte känner får tro precis vad fan som helst, sprid fast ut att jag föddes som man om ni vill eller att jag har legat med 1000pers, det rör mig inte i ryggen.
Det tråkiga är att alla inte är lika starka och trygga i sig själva.. det finns många som verkligen tar åt sig och som faktiskt bryr sig om vad främmande människor tycker och tänker. Jag har svårt att förstå varför, men det ska jag nog bara vara glad för.
Får jag höra ett rykte om någon jag bryr mig om som jag vet skulle ta illa vid sig av det som sägs så är jag definitivt den som lägger mig i och dementerar. Kasta skit på mig bäst ni vill, men ge fan i mina kompisar.
Tycker dock inte att man behöver säga allt man hör om sina vänner och bekanta till den det handlar om, framförallt för att det ofta gör mer skada än nytta. Man vill väl inte veta om någon tycker att man är dum i huvudet eller ser ut som stryk eller har de fetaste låren som någonsin har skådats på denna jord.. det mår man ju inte bättre av. Nä hörrni, ignorance is bliss när det gäller sånt. Det finns en gräns mellan att vara ärlig och att vara brutal. Använd hjärnan.
Sen har vi ju den där dubbelmoralen.. den tror jag finns inom oss alla, mer eller mindre. Hos vissa är den nästan skrattretande.
Rykten och dubbelmoral går ofta hand i hand har jag märkt. För vem gillar egentligen rykten? Ingen. Och ändå finns dom överallt. Hur kan det komma sig? Visst är det lite märkligt?
Jag vet folk som pratar illa om skvallerkärringar men som har vuxit upp i en familj där mamma eller pappa skvallrar mer än vad som borde vara lagligt och som själva också gör precis samma sak.. utan att inse det. Fantastiskt fascinerande. Det är här min teori om att man i det närmaste ärver skitsnackandet kommer in. Man tar efter sina närmaste samtidigt som man är blind för vad som verkligen pågår. Mamma och pappa gör väl aldrig fel?
Och så finns det dom som påstår sig hata rykten men som ändå vill veta allt om alla och vill att man ska föra vidare sånt man har hört till dom. Men om jag nu skulle föra vidare blir ju även jag en ryktesspridare och då borde ju samma människor som vill att jag ska skvallra samtidigt tycka illa om mig för att jag sprider rykten.. eller? Man blir ju helt snurrig.
Gör det enkelt för alla, snacka inte om sånt ni egentligen inte vet något om. Och skulle ni höra nåt, ta upp det med den det berör, inte med alla andra. Gå inga omvägar.
Det är helt okej att ventilerar tankar och funderingar om andra med vänner man litar på, det gör vi allihop, men låt det stanna där. Att starta ett rykte eller att sprida vidare sånt som verkligen hör hemma mellan fyra väggar är inte okej. Det finns mängder av människor som mår dåligt av det.. folk tar ju för tusan livet av sig pga sånt.
Jag är ingen ängel, herregud, jag har säkert spridit vidare någonting någon gång, men jag försöker iaf att tänka på vad jag säger och framförallt till vem jag säger det. Ibland råkar man lita på fel människor och ibland blir det fel på något annat sätt. Det är mänskligt, ingen är perfekt. Ibland hamnar man i kläm mellan två vänner och då lyckas man i regel trampa någon på tårna hur man än gör. Men man kan inte göra mer än sitt bästa och om alla gjorde sitt bästa tror jag att världen vi lever i skulle kunna se iaf lite lite annorlunda ut.
Måste dock poängtera att det är skillnad mellan att sprida allmänna fakta, privata fakta och att sprida rykten, ifall det inte framgick tillräckligt tydligt Jag fullkomligt älskar att de flesta i Kiruna t.ex. vet vilka mina föräldrar eller bröder är eller vilka jag umgås med. Det ger mig en enorm trygghet och jag tror att de flesta känner ungefär likadant. Rätta mig om jag har fel.
Fyll hjärnan med minnen, tankar och fakta istället för lösa rykten och låt folk leva sina liv precis som dom vill..
Behandla andra som du vill bli behandlad själv.
------------------
Det här blev galet mycket längre än vad jag hade tänkt mig.. men jag har klurat på detta ett bra tag och kände att jag ville dela med mig av mina tankegångar kring ämnet. Försökte också att skriva så tydligt som möjligt för att undvika missförstånd, men är det något som är oklart eller något ni inte håller med om är det bara att ifrågasätta.
I Kiruna (och säkerligen de flesta andra småstäder) är det så att alla "vet" allt om alla.. det är bara att namedroppa random människor så "vet" folk i regel någonting om dom. Både fascinerande och skrämmande på en och samma gång. Hur orkar man engagera sig? Och hur får så mycket s.k. "information" plats i skallen? Finns det inget vettigare att fylla hjärnan med? Jag kan komma på ungefär en miljon saker.
Sen är det såklart så att ju värre saker man har att berätta om andra desto roligare är det och det är främst dessa rykten jag pratar om nu. Positiva rykten om folk brukar oftast stämma, helt enkelt för att det inte finns något större nöje i att hitta på bra saker.
Personligen bryr jag mig inte om vad andra människor gör med sina liv, det är deras ensak, förutsatt att det inte drabbar mig. Först då kan jag gå med på att det är min ensak också.
Det enda jag vet om folk är det dom själva har sagt till mig eller det jag själv har sett. Sånt jag hör ryktesvägen ser jag inte som fakta. Fakta är det som sägs/utspelar sig mellan dig och mig, om dig och mig.
Jag kanske är lite naiv, men om någon tittar mig i ögonen och säger en sak så tror jag på det. Och hör jag någonting om någon som gör att jag liksom hajjar till så tar jag upp det med personen i fråga, inte med någon annan. Varför gå omvägar?
Jag är inte någon särskilt intressant person att hitta på rykten om, kanske för att jag
1. Inte bryr mig.
2. Är öppen med allt som är jag och allt jag gör.
3. Lever ett rätt tråkigt liv.
Men det har ändå gått en del rykten, t.ex. att jag skulle ha varit kär i två av mina bästa vänner under gymnasietiden. Skrattade nästan knäna av mig när jag fick höra det. Säger bara varsågod, bring it on. Prata om mig om ni nu så gärna vill. Det gör inget. Det enda som räknas är att jag vet sanningen och att de som är nära mig, vänner och familj, också vet den. Folk jag inte känner får tro precis vad fan som helst, sprid fast ut att jag föddes som man om ni vill eller att jag har legat med 1000pers, det rör mig inte i ryggen.
Det tråkiga är att alla inte är lika starka och trygga i sig själva.. det finns många som verkligen tar åt sig och som faktiskt bryr sig om vad främmande människor tycker och tänker. Jag har svårt att förstå varför, men det ska jag nog bara vara glad för.
Får jag höra ett rykte om någon jag bryr mig om som jag vet skulle ta illa vid sig av det som sägs så är jag definitivt den som lägger mig i och dementerar. Kasta skit på mig bäst ni vill, men ge fan i mina kompisar.
Tycker dock inte att man behöver säga allt man hör om sina vänner och bekanta till den det handlar om, framförallt för att det ofta gör mer skada än nytta. Man vill väl inte veta om någon tycker att man är dum i huvudet eller ser ut som stryk eller har de fetaste låren som någonsin har skådats på denna jord.. det mår man ju inte bättre av. Nä hörrni, ignorance is bliss när det gäller sånt. Det finns en gräns mellan att vara ärlig och att vara brutal. Använd hjärnan.
Sen har vi ju den där dubbelmoralen.. den tror jag finns inom oss alla, mer eller mindre. Hos vissa är den nästan skrattretande.
Rykten och dubbelmoral går ofta hand i hand har jag märkt. För vem gillar egentligen rykten? Ingen. Och ändå finns dom överallt. Hur kan det komma sig? Visst är det lite märkligt?
Jag vet folk som pratar illa om skvallerkärringar men som har vuxit upp i en familj där mamma eller pappa skvallrar mer än vad som borde vara lagligt och som själva också gör precis samma sak.. utan att inse det. Fantastiskt fascinerande. Det är här min teori om att man i det närmaste ärver skitsnackandet kommer in. Man tar efter sina närmaste samtidigt som man är blind för vad som verkligen pågår. Mamma och pappa gör väl aldrig fel?
Och så finns det dom som påstår sig hata rykten men som ändå vill veta allt om alla och vill att man ska föra vidare sånt man har hört till dom. Men om jag nu skulle föra vidare blir ju även jag en ryktesspridare och då borde ju samma människor som vill att jag ska skvallra samtidigt tycka illa om mig för att jag sprider rykten.. eller? Man blir ju helt snurrig.
Gör det enkelt för alla, snacka inte om sånt ni egentligen inte vet något om. Och skulle ni höra nåt, ta upp det med den det berör, inte med alla andra. Gå inga omvägar.
Det är helt okej att ventilerar tankar och funderingar om andra med vänner man litar på, det gör vi allihop, men låt det stanna där. Att starta ett rykte eller att sprida vidare sånt som verkligen hör hemma mellan fyra väggar är inte okej. Det finns mängder av människor som mår dåligt av det.. folk tar ju för tusan livet av sig pga sånt.
Jag är ingen ängel, herregud, jag har säkert spridit vidare någonting någon gång, men jag försöker iaf att tänka på vad jag säger och framförallt till vem jag säger det. Ibland råkar man lita på fel människor och ibland blir det fel på något annat sätt. Det är mänskligt, ingen är perfekt. Ibland hamnar man i kläm mellan två vänner och då lyckas man i regel trampa någon på tårna hur man än gör. Men man kan inte göra mer än sitt bästa och om alla gjorde sitt bästa tror jag att världen vi lever i skulle kunna se iaf lite lite annorlunda ut.
Måste dock poängtera att det är skillnad mellan att sprida allmänna fakta, privata fakta och att sprida rykten, ifall det inte framgick tillräckligt tydligt Jag fullkomligt älskar att de flesta i Kiruna t.ex. vet vilka mina föräldrar eller bröder är eller vilka jag umgås med. Det ger mig en enorm trygghet och jag tror att de flesta känner ungefär likadant. Rätta mig om jag har fel.
Fyll hjärnan med minnen, tankar och fakta istället för lösa rykten och låt folk leva sina liv precis som dom vill..
Behandla andra som du vill bli behandlad själv.
------------------
Det här blev galet mycket längre än vad jag hade tänkt mig.. men jag har klurat på detta ett bra tag och kände att jag ville dela med mig av mina tankegångar kring ämnet. Försökte också att skriva så tydligt som möjligt för att undvika missförstånd, men är det något som är oklart eller något ni inte håller med om är det bara att ifrågasätta.
15/1-13
Näääär Kriiiistoffer spelar flipperspel äre inte mycket som står fel.
När det gäller musik är jag en periodare.. en vecka lyssnar jag bara på Melissa Horn, nästa är det bara punk som gäller för att sen helt plötsligt switcha till discodanzitmusic eller Johnny Cash eller svensk pop (som jag hatat förut) eller nåt annat bra. Den här veckan är jag lite wild and crazy och blandar allt som har lite fart i sig, typ punk, hiphop och Guetta i ett försök att hålla kvar träningspeppen. Det går bra, men nästa vecka när det antagligen är dags för Melissa igen kommer det ju att skita sig. JAG BARA VET DET.
Jag måste hämta det där förbaskade gymkortet.. om jag bara skulle kunna komma ihåg det nån gång.
Mitt minne är ett minne blott. Puts väck. Betyder det att jag har för mycket att tänka på eller för lite? Har min hjärna ruttnat vid 26års ålder?
Ooh, titta Sofi! Skjorta!
Varför blir jag alltid bajsnödig precis när rasten tar slut och jag egentligen måste springa ut till bilen? Så dumt.
Jag måste hämta det där förbaskade gymkortet.. om jag bara skulle kunna komma ihåg det nån gång.
Mitt minne är ett minne blott. Puts väck. Betyder det att jag har för mycket att tänka på eller för lite? Har min hjärna ruttnat vid 26års ålder?
Ooh, titta Sofi! Skjorta!
Varför blir jag alltid bajsnödig precis när rasten tar slut och jag egentligen måste springa ut till bilen? Så dumt.
13/1-13
Bästa veckan på länge.
Jag börjar misstänka att jag, Brallan Järvensson, har gått och blivit en barntjusare. Helt fantastiskt med tanke på att jag aldrig har gillat barn särskilt mycket.. Nu har jag helt plötsligt hur många unga fans som helst! Galet kul. Jag gillar att leka med deras leksaker. Jag vill också ha en massa leksaker!
Nåväl. Jag funderar starkt på att bli stark. Biff. Mutant meganörd. Vore rätt fint att inte få ont i ryggen av att lyfta en rullator.. det bådar ju inte direkt gott inför mitt liv som pensionär vill jag mena. Kommer iofs dö innan jag fyller 40 om jag inte tar tag i det här och då är ju problemet automatiskt löst.
I helgen tog jag mig ut med skidor och hundar inte mindre än två svängar. Mitt spann är lite ur fas nu när brorsans vorsteh har visat sig vara narkoman och hamnat på rehab, så då tänkte jag passa på att åka en massa skidor istället. Mina ben kommer bli galet läckra, jag har det på känn.
Eller så blir det som vanligt med träningen, dvs det rinner ut i sanden. Haha. Love my life. Självdisciplin och yours truly går sällan hand i hand.
Passar på att röra på mig nu när jag känner mig pepp iaf, för även om det rinner ut i sanden sen så kan det ju knappast skada att jag faktiskt har tränat en period, oavsett hur kort den blir. Ellerrr?
Men alltså, undra vart mitt lego är egentligen..?
7/1-13
Jahaja, eftersom ingen av de 30 som läst mitt förra inlägg hade den goda smaken att önska mig lycka till får ni heller ingen uppdatering om vilken del av mig som vann. Trist va?
Istället tänkte jag berätta lite kort om lördagskvällen. Var inte alls på festhumör, men storebror och hans kvinna hade fest och eftersom jag inte hade någon större lust att sitta ensam hemma och deppa så gick jag ändå.. och lyckades ha riktigt kul. Kan man förresten ha annat än roligt när man befinner sig i samma rum som bl.a. storebror, hans äldsta barndomskompis och våran kusin plus en smärre mängd alkohol? Nä, det kan faktiskt bara bli succé.
Dessutom höll jag konsert med den gamla dängan Luft av Dia Psalma och fick oerhört positiv respons, vilket inte direkt dämpade mitt humör. :) Sen blev det krogen och dans med mina fina flickor. Gött mos.
Istället tänkte jag berätta lite kort om lördagskvällen. Var inte alls på festhumör, men storebror och hans kvinna hade fest och eftersom jag inte hade någon större lust att sitta ensam hemma och deppa så gick jag ändå.. och lyckades ha riktigt kul. Kan man förresten ha annat än roligt när man befinner sig i samma rum som bl.a. storebror, hans äldsta barndomskompis och våran kusin plus en smärre mängd alkohol? Nä, det kan faktiskt bara bli succé.
Dessutom höll jag konsert med den gamla dängan Luft av Dia Psalma och fick oerhört positiv respons, vilket inte direkt dämpade mitt humör. :) Sen blev det krogen och dans med mina fina flickor. Gött mos.
3/1-13
Ni försvann och kom tillbaka samma dag, du och solen..
..och båda trollade fram varsitt leende på mina läppar.
Det här med att släppa taget. Är det ens möjligt? Vacklat hejvilt i ett par veckor nu. Ni skulle bara veta hur mycket jag saknar henne.. hon finns i mina tankar dag som natt.
På julafton stod jag vid flera tillfällen med telefonen i handen, hennes nummer på skärmen och tummen strax över den gröna luren.. men jag lyckades låta bli, även om hjärtat bokstavligt talat höll på att brista. Samma sak på nyårsdagen.. vaknade med ett halvfärdigt sms på telefonen som jag börjat skriva till henne innan jag somnade. Lät bli att skicka. Lite självbehärskning har jag kvar.. men inte är det mycket i det här fallet.
Ikväll står hon med båda fötterna på Kiruniansk mark och jag vet inte hur jag ska kunna låta bli att kidnappa henne. På riktigt. Jag är uppriktigt orolig. Gud, om du finns, giv mig styrka. Jag behöver det.
Hjärnan tänker "Låt bli, inget har förändrats."
Hjärtat skriker "Kom hit.. ta en till bit av mig, jag är ju ändå helt och hållet din redan."
And so, once again, the battle begins. Wish me luck?
..och båda trollade fram varsitt leende på mina läppar.
Det här med att släppa taget. Är det ens möjligt? Vacklat hejvilt i ett par veckor nu. Ni skulle bara veta hur mycket jag saknar henne.. hon finns i mina tankar dag som natt.
På julafton stod jag vid flera tillfällen med telefonen i handen, hennes nummer på skärmen och tummen strax över den gröna luren.. men jag lyckades låta bli, även om hjärtat bokstavligt talat höll på att brista. Samma sak på nyårsdagen.. vaknade med ett halvfärdigt sms på telefonen som jag börjat skriva till henne innan jag somnade. Lät bli att skicka. Lite självbehärskning har jag kvar.. men inte är det mycket i det här fallet.
Ikväll står hon med båda fötterna på Kiruniansk mark och jag vet inte hur jag ska kunna låta bli att kidnappa henne. På riktigt. Jag är uppriktigt orolig. Gud, om du finns, giv mig styrka. Jag behöver det.
Hjärnan tänker "Låt bli, inget har förändrats."
Hjärtat skriker "Kom hit.. ta en till bit av mig, jag är ju ändå helt och hållet din redan."
And so, once again, the battle begins. Wish me luck?
2/1-13
Hej 2013.. du blir vad man gör dig till och jag ska göra dig awesome.
Firade som vanligt nyår hos Emma och Tompa. Det var lika trevligt som alltid och jag lyckades låta bli att göra en repris från förra året vilket var ungefär mitt enda nyårslöfte för 2012. Haha.
Orkar inte göra en sammanfattning av året och det lär inte komma längre fram heller för 2012 var ett skitår som jag helst bara vill glömma bort. Men visst fanns det en hel del ljusglimtar också.
Planen för 2013 lyder: Jag ska jobba som en dåre, fortsätta älska helhjärtat, hata ingen och göra precis vad fan jag än har lust att göra. Skulle behöva dra ner lite på min snällhet, men det är jag för snäll för. Har starka planer på att bli hel också, men det kan ta ett tag. Jag är fortfarande precis lika halv som för en månad sen.
Anywho.. Jag har roat mig halva natten med att kolla på bilder från hösten 2006, första hösten i Umeå. Vi hade så galet roligt! Där snackar vi ett år att minnas. Känner dock rent spontant att det var tur att vi hade med oss kamerorna överallt, annars hade vi nog haft svårt att minnas nåt överhuvudtaget. Helt otroligt att min lever fortfarande lever.
Och på tal om festerier blir det tydligen utgång nu till helgen.. och om en månad har vi den där Björkispremiären som jag tydligen också ska med på. Jag är inte längre chef i mitt eget liv, Martina har tagit över den rollen. Hon bara blinkar lite med sina tjusiga ögon och så gör jag precis som hon vill. Skitbra tycker jag. Den bruden har nämligen bara bra idéer! ;)
Firade som vanligt nyår hos Emma och Tompa. Det var lika trevligt som alltid och jag lyckades låta bli att göra en repris från förra året vilket var ungefär mitt enda nyårslöfte för 2012. Haha.
Orkar inte göra en sammanfattning av året och det lär inte komma längre fram heller för 2012 var ett skitår som jag helst bara vill glömma bort. Men visst fanns det en hel del ljusglimtar också.
Planen för 2013 lyder: Jag ska jobba som en dåre, fortsätta älska helhjärtat, hata ingen och göra precis vad fan jag än har lust att göra. Skulle behöva dra ner lite på min snällhet, men det är jag för snäll för. Har starka planer på att bli hel också, men det kan ta ett tag. Jag är fortfarande precis lika halv som för en månad sen.
Anywho.. Jag har roat mig halva natten med att kolla på bilder från hösten 2006, första hösten i Umeå. Vi hade så galet roligt! Där snackar vi ett år att minnas. Känner dock rent spontant att det var tur att vi hade med oss kamerorna överallt, annars hade vi nog haft svårt att minnas nåt överhuvudtaget. Helt otroligt att min lever fortfarande lever.
Och på tal om festerier blir det tydligen utgång nu till helgen.. och om en månad har vi den där Björkispremiären som jag tydligen också ska med på. Jag är inte längre chef i mitt eget liv, Martina har tagit över den rollen. Hon bara blinkar lite med sina tjusiga ögon och så gör jag precis som hon vill. Skitbra tycker jag. Den bruden har nämligen bara bra idéer! ;)
Ett smällkallt Kiruna, julafton 2012.
