brallz

Idag är jag så stolt att jag nästan spricker. Fånigt egentligen, men man ska ta mig tusan inte missunna sig känslan av att vara nöjd med sig själv. Det är en fantastisk känsla.
Kom hem från jobbet, åt middag och la mig i sängen med datorn i vanlig ordning och kunde lika gärna ha legat kvar hela kvällen. Jag brukar ligga kvar hela kvällen. Men inte idag! Idag tog jag mig i kragen och pallrade mig till badhuset. Sen simmade jag inte mindre än 50 längder! Gissa om mina ben var som gelé när jag klev upp? Galet.
Till historien hör ju dårå att jag är den lataste, mest otränade människan jag känner. Blotta tanken på att t.ex. gå 500m till konsum är normalt sett överväldigande, så 50 fucking längder är helt insane. Har inte simmat på flera år heller så jag lär ju få dunderont i alla muskler som jag glömt att jag hade. Längtar inte. Det kommer att bli helt enkelt fruktansvärt.

Jobbar i helgen, 11-17. Det känns bara bra, vad ska jag annars göra liksom? Diska? Städa? Träna hundarna? Umgås med folk? Göra diverse nödvändiga ärenden? Skotta? Tvätta kläder?  .. nä jag menar ju det, tacka vet jag att jobba, då slipper man ta tag i sitt liv. Bra skit.

För övrigt har jag mått riktigt bra den här veckan, hjärtat t.o.m. fladdrar lite sådär härligt. Inte alls dumt.