14/5-13

Det här med min breda musiksmak vill jag minnas att jag har tagit upp förut. Den går liksom i perioder, mestadels påverkad av min sinnestämning. Jag tycker ju som bekant om att sjunga ut mina känslor.
Just nu är jag hux flux inne i en period som jag inte har sett röken av på flera herrans år. Country. Ja, du läste rätt. Country. Karlar och kvinns med sydstatsdialekt som sjunger om bilar, alkohol, hästar, sin älskade hemstad och allt annat dom håller kärt. Helt fantastiskt. Jag älskar också min bil, min häst, min alkohol och min hemstad.. Countrymusik + Malin = match made in heaven.

Och på tal om alkohol så hade vi garagestädning med öl och grillning på taxi i lördags. Kan ju inte påstå att jag städade så mycket, men både ölen och maten smakade kanoners. Sen höll vi igång hela eftermiddagen, kvällen och natten min galet snygga wingwoman Martina och jag. Vilket team alltså. I'm frikkin' impressed.



Jobbar väldigt lite nuförtiden känns det som. Den här veckan har jag hittills bara jobbat 1h.. på 2 dagar! Tur att det finns många bra serier att kolla på, för något liv utanför taxi har jag ju inte, det är ingen hemlighet.
Förutom mina sedvanliga New Girl, 2 Broke Girls, Glee, Hart Of Dixie, Arrow och Chicago Fire så har jag nyss sträckkollat först säsongen av Lost Girl. (Varför heter hälften av serierna något med girl?) Helt okej serie.. den består liksom av lite fantasy, lite action och lite sweet lady lovin'. Ska kolla säsong 2 inatt när jag ändå säkerligen inte kan sova. Snurrade som till dygnet i lördags och har inte bemödat mig med att ens försöka vända tillbaka det så jag somnade efter 7 imorse. Bra skit.





12/5-13

Idag fyller två av mina favoritmänniskor år. Jag har känt båda två hela mitt liv och tänker minsann fortsätta på den linjen tills döden skiljer oss åt. Fina morsmorsan fyller 25år (för typ 30e ggn) och den tjusiga gammtanten Sofi fyller 27. GRATTIS!

Sänder också en extra tanke till världens finaste Elvis som även han hade äran denna dag. Du är saknad min lurviga vän. <3

      
 
Puss på er!

2/5-13


Och min enda önskan just nu är att hon ska låta mig gå. Hålla sig borta och fortsätta lämna mig ifred.
För jag klarar inte av att se henne eller höra hennes röst nu. Jag orkar inte en gång till.
Annars kommer det att sluta med att jag sitter där med ett hjärta som har gått sönder i så många bitar att ingen kan laga det, även om det aldrig aldrig någonsin har varit hennes avsikt att krossa det. Det är inte hennes fel.
Hon bad aldrig om att få vara min kryptonit, hon bara är det. 
Hon bad aldrig om att jag skulle älska henne till månen och tillbaka, jag bara gör det.
Vi bara är och vi bara gör och det vi är och gör funkar inte ihop. Life's a bitch and then you die osv.

Men jag är faktiskt okej nu. Jag skrattar varje dag. Jag är inte arg. Jag är inte ens besviken längre. Livet funkar, trots att det gör ont. I will survive.

Jag har accepterat att det är som det är. Och ju mer man accepterar här i livet desto lyckligare är man.

RSS 2.0