Egotrippat, men det skiter jag i.

Varför du inte vill vara kär i mig:

Du är rädd för att bli lämnad.
Du är rädd för att du kommer att såra mig.
Du är rädd för att älska någon.
Du är rädd för att blotta din själ.
Du är rädd för att bli sårad.
Du är rädd för att visa dig svag.
Du är rädd för att förlora mig.
Du är rädd.

Varför jag inte tror dig när du säger att du inte är kär i mig:

Du säger att du älskar mig.
Du säger att du saknar mig.
Sättet du ser på mig.
Sättet du kysser mig.
Sättet du rör vid mig.
Sättet jag påverkar dig.
Du vill aldrig släppa taget om mig när vi måste säga hejdå.
Du säger att jag är bäst, att det inte finns någon bättre.
Du säger att ingen annan får dig att må så bra som jag får dig att må.
Du är rädd för att förlora mig.
Du älskar mig.

Nej du vet inte vad kärlek är, det är uppenbart, för jag kan tala om för dig här och nu att det du och jag har, det är kärlek. Det är tillit. Det är trygghet. Det är en attraktion med ett större djup. Vänskap med ett större djup. Det är att älska och att bli älskad tillbaka.
Jag ger inte upp i första taget, för jag tycker att du är värd att kämpa för. Jag tycker att jag är värd dig, att du är värd mig. Men jag förstår varför du är rädd. Trots att jag har gjort allt i min makt för att bevisa för dig att jag inte går någonstans. Att jag verkligen är din.
Du är en idiot som inte ens ger mig en chans. Det är du faktiskt. För sanningen är den att den dagen jag på riktigt ger upp, den dagen jag släpper taget, kommer jag att måsta släppa taget helt.
Och då kommer du att ha förlorat mig i vilket fall som helst.
Jag kan inte göra annat än att hoppas, för både din och min skull, att du har rett ut dina problem innan den dagen kommer.
Alla säger att jag ska skita i dig och hitta nån ny. Men dom känner inte dig. Jag känner dig, det vet du att jag gör.
Du är min himmel, även om allt just nu är käpprätt åt helvetet.

RSS 2.0