Rykten och dubbelmoral.
Om det än något som fascinerar mig så är det just rykten.. fast inte rykterna i sig utan det faktum att folk ids hitta på/sprida dom. Varför lägger man sig i andras angelägenheter? Vad är det som gör det så roligt att prata om andra? Har folk så extremt tråkiga liv att det inte finns något annat att prata om eller försöker de bara ta bort fokus från sig själva? Det kanske bara är en ful ovana man har dragit på sig redan som liten för att ens föräldrar gör så?
I Kiruna (och säkerligen de flesta andra småstäder) är det så att alla "vet" allt om alla.. det är bara att namedroppa random människor så "vet" folk i regel någonting om dom. Både fascinerande och skrämmande på en och samma gång. Hur orkar man engagera sig? Och hur får så mycket s.k. "information" plats i skallen? Finns det inget vettigare att fylla hjärnan med? Jag kan komma på ungefär en miljon saker.
Sen är det såklart så att ju värre saker man har att berätta om andra desto roligare är det och det är främst dessa rykten jag pratar om nu. Positiva rykten om folk brukar oftast stämma, helt enkelt för att det inte finns något större nöje i att hitta på bra saker.
Personligen bryr jag mig inte om vad andra människor gör med sina liv, det är deras ensak, förutsatt att det inte drabbar mig. Först då kan jag gå med på att det är min ensak också.
Det enda jag vet om folk är det dom själva har sagt till mig eller det jag själv har sett. Sånt jag hör ryktesvägen ser jag inte som fakta. Fakta är det som sägs/utspelar sig mellan dig och mig, om dig och mig.
Jag kanske är lite naiv, men om någon tittar mig i ögonen och säger en sak så tror jag på det. Och hör jag någonting om någon som gör att jag liksom hajjar till så tar jag upp det med personen i fråga, inte med någon annan. Varför gå omvägar?
Jag är inte någon särskilt intressant person att hitta på rykten om, kanske för att jag
1. Inte bryr mig.
2. Är öppen med allt som är jag och allt jag gör.
3. Lever ett rätt tråkigt liv.
Men det har ändå gått en del rykten, t.ex. att jag skulle ha varit kär i två av mina bästa vänner under gymnasietiden. Skrattade nästan knäna av mig när jag fick höra det. Säger bara varsågod, bring it on. Prata om mig om ni nu så gärna vill. Det gör inget. Det enda som räknas är att jag vet sanningen och att de som är nära mig, vänner och familj, också vet den. Folk jag inte känner får tro precis vad fan som helst, sprid fast ut att jag föddes som man om ni vill eller att jag har legat med 1000pers, det rör mig inte i ryggen.
Det tråkiga är att alla inte är lika starka och trygga i sig själva.. det finns många som verkligen tar åt sig och som faktiskt bryr sig om vad främmande människor tycker och tänker. Jag har svårt att förstå varför, men det ska jag nog bara vara glad för.
Får jag höra ett rykte om någon jag bryr mig om som jag vet skulle ta illa vid sig av det som sägs så är jag definitivt den som lägger mig i och dementerar. Kasta skit på mig bäst ni vill, men ge fan i mina kompisar.
Tycker dock inte att man behöver säga allt man hör om sina vänner och bekanta till den det handlar om, framförallt för att det ofta gör mer skada än nytta. Man vill väl inte veta om någon tycker att man är dum i huvudet eller ser ut som stryk eller har de fetaste låren som någonsin har skådats på denna jord.. det mår man ju inte bättre av. Nä hörrni, ignorance is bliss när det gäller sånt. Det finns en gräns mellan att vara ärlig och att vara brutal. Använd hjärnan.
Sen har vi ju den där dubbelmoralen.. den tror jag finns inom oss alla, mer eller mindre. Hos vissa är den nästan skrattretande.
Rykten och dubbelmoral går ofta hand i hand har jag märkt. För vem gillar egentligen rykten? Ingen. Och ändå finns dom överallt. Hur kan det komma sig? Visst är det lite märkligt?
Jag vet folk som pratar illa om skvallerkärringar men som har vuxit upp i en familj där mamma eller pappa skvallrar mer än vad som borde vara lagligt och som själva också gör precis samma sak.. utan att inse det. Fantastiskt fascinerande. Det är här min teori om att man i det närmaste ärver skitsnackandet kommer in. Man tar efter sina närmaste samtidigt som man är blind för vad som verkligen pågår. Mamma och pappa gör väl aldrig fel?
Och så finns det dom som påstår sig hata rykten men som ändå vill veta allt om alla och vill att man ska föra vidare sånt man har hört till dom. Men om jag nu skulle föra vidare blir ju även jag en ryktesspridare och då borde ju samma människor som vill att jag ska skvallra samtidigt tycka illa om mig för att jag sprider rykten.. eller? Man blir ju helt snurrig.
Gör det enkelt för alla, snacka inte om sånt ni egentligen inte vet något om. Och skulle ni höra nåt, ta upp det med den det berör, inte med alla andra. Gå inga omvägar.
Det är helt okej att ventilerar tankar och funderingar om andra med vänner man litar på, det gör vi allihop, men låt det stanna där. Att starta ett rykte eller att sprida vidare sånt som verkligen hör hemma mellan fyra väggar är inte okej. Det finns mängder av människor som mår dåligt av det.. folk tar ju för tusan livet av sig pga sånt.
Jag är ingen ängel, herregud, jag har säkert spridit vidare någonting någon gång, men jag försöker iaf att tänka på vad jag säger och framförallt till vem jag säger det. Ibland råkar man lita på fel människor och ibland blir det fel på något annat sätt. Det är mänskligt, ingen är perfekt. Ibland hamnar man i kläm mellan två vänner och då lyckas man i regel trampa någon på tårna hur man än gör. Men man kan inte göra mer än sitt bästa och om alla gjorde sitt bästa tror jag att världen vi lever i skulle kunna se iaf lite lite annorlunda ut.
Måste dock poängtera att det är skillnad mellan att sprida allmänna fakta, privata fakta och att sprida rykten, ifall det inte framgick tillräckligt tydligt Jag fullkomligt älskar att de flesta i Kiruna t.ex. vet vilka mina föräldrar eller bröder är eller vilka jag umgås med. Det ger mig en enorm trygghet och jag tror att de flesta känner ungefär likadant. Rätta mig om jag har fel.
Fyll hjärnan med minnen, tankar och fakta istället för lösa rykten och låt folk leva sina liv precis som dom vill..
Behandla andra som du vill bli behandlad själv.
------------------
Det här blev galet mycket längre än vad jag hade tänkt mig.. men jag har klurat på detta ett bra tag och kände att jag ville dela med mig av mina tankegångar kring ämnet. Försökte också att skriva så tydligt som möjligt för att undvika missförstånd, men är det något som är oklart eller något ni inte håller med om är det bara att ifrågasätta.
I Kiruna (och säkerligen de flesta andra småstäder) är det så att alla "vet" allt om alla.. det är bara att namedroppa random människor så "vet" folk i regel någonting om dom. Både fascinerande och skrämmande på en och samma gång. Hur orkar man engagera sig? Och hur får så mycket s.k. "information" plats i skallen? Finns det inget vettigare att fylla hjärnan med? Jag kan komma på ungefär en miljon saker.
Sen är det såklart så att ju värre saker man har att berätta om andra desto roligare är det och det är främst dessa rykten jag pratar om nu. Positiva rykten om folk brukar oftast stämma, helt enkelt för att det inte finns något större nöje i att hitta på bra saker.
Personligen bryr jag mig inte om vad andra människor gör med sina liv, det är deras ensak, förutsatt att det inte drabbar mig. Först då kan jag gå med på att det är min ensak också.
Det enda jag vet om folk är det dom själva har sagt till mig eller det jag själv har sett. Sånt jag hör ryktesvägen ser jag inte som fakta. Fakta är det som sägs/utspelar sig mellan dig och mig, om dig och mig.
Jag kanske är lite naiv, men om någon tittar mig i ögonen och säger en sak så tror jag på det. Och hör jag någonting om någon som gör att jag liksom hajjar till så tar jag upp det med personen i fråga, inte med någon annan. Varför gå omvägar?
Jag är inte någon särskilt intressant person att hitta på rykten om, kanske för att jag
1. Inte bryr mig.
2. Är öppen med allt som är jag och allt jag gör.
3. Lever ett rätt tråkigt liv.
Men det har ändå gått en del rykten, t.ex. att jag skulle ha varit kär i två av mina bästa vänner under gymnasietiden. Skrattade nästan knäna av mig när jag fick höra det. Säger bara varsågod, bring it on. Prata om mig om ni nu så gärna vill. Det gör inget. Det enda som räknas är att jag vet sanningen och att de som är nära mig, vänner och familj, också vet den. Folk jag inte känner får tro precis vad fan som helst, sprid fast ut att jag föddes som man om ni vill eller att jag har legat med 1000pers, det rör mig inte i ryggen.
Det tråkiga är att alla inte är lika starka och trygga i sig själva.. det finns många som verkligen tar åt sig och som faktiskt bryr sig om vad främmande människor tycker och tänker. Jag har svårt att förstå varför, men det ska jag nog bara vara glad för.
Får jag höra ett rykte om någon jag bryr mig om som jag vet skulle ta illa vid sig av det som sägs så är jag definitivt den som lägger mig i och dementerar. Kasta skit på mig bäst ni vill, men ge fan i mina kompisar.
Tycker dock inte att man behöver säga allt man hör om sina vänner och bekanta till den det handlar om, framförallt för att det ofta gör mer skada än nytta. Man vill väl inte veta om någon tycker att man är dum i huvudet eller ser ut som stryk eller har de fetaste låren som någonsin har skådats på denna jord.. det mår man ju inte bättre av. Nä hörrni, ignorance is bliss när det gäller sånt. Det finns en gräns mellan att vara ärlig och att vara brutal. Använd hjärnan.
Sen har vi ju den där dubbelmoralen.. den tror jag finns inom oss alla, mer eller mindre. Hos vissa är den nästan skrattretande.
Rykten och dubbelmoral går ofta hand i hand har jag märkt. För vem gillar egentligen rykten? Ingen. Och ändå finns dom överallt. Hur kan det komma sig? Visst är det lite märkligt?
Jag vet folk som pratar illa om skvallerkärringar men som har vuxit upp i en familj där mamma eller pappa skvallrar mer än vad som borde vara lagligt och som själva också gör precis samma sak.. utan att inse det. Fantastiskt fascinerande. Det är här min teori om att man i det närmaste ärver skitsnackandet kommer in. Man tar efter sina närmaste samtidigt som man är blind för vad som verkligen pågår. Mamma och pappa gör väl aldrig fel?
Och så finns det dom som påstår sig hata rykten men som ändå vill veta allt om alla och vill att man ska föra vidare sånt man har hört till dom. Men om jag nu skulle föra vidare blir ju även jag en ryktesspridare och då borde ju samma människor som vill att jag ska skvallra samtidigt tycka illa om mig för att jag sprider rykten.. eller? Man blir ju helt snurrig.
Gör det enkelt för alla, snacka inte om sånt ni egentligen inte vet något om. Och skulle ni höra nåt, ta upp det med den det berör, inte med alla andra. Gå inga omvägar.
Det är helt okej att ventilerar tankar och funderingar om andra med vänner man litar på, det gör vi allihop, men låt det stanna där. Att starta ett rykte eller att sprida vidare sånt som verkligen hör hemma mellan fyra väggar är inte okej. Det finns mängder av människor som mår dåligt av det.. folk tar ju för tusan livet av sig pga sånt.
Jag är ingen ängel, herregud, jag har säkert spridit vidare någonting någon gång, men jag försöker iaf att tänka på vad jag säger och framförallt till vem jag säger det. Ibland råkar man lita på fel människor och ibland blir det fel på något annat sätt. Det är mänskligt, ingen är perfekt. Ibland hamnar man i kläm mellan två vänner och då lyckas man i regel trampa någon på tårna hur man än gör. Men man kan inte göra mer än sitt bästa och om alla gjorde sitt bästa tror jag att världen vi lever i skulle kunna se iaf lite lite annorlunda ut.
Måste dock poängtera att det är skillnad mellan att sprida allmänna fakta, privata fakta och att sprida rykten, ifall det inte framgick tillräckligt tydligt Jag fullkomligt älskar att de flesta i Kiruna t.ex. vet vilka mina föräldrar eller bröder är eller vilka jag umgås med. Det ger mig en enorm trygghet och jag tror att de flesta känner ungefär likadant. Rätta mig om jag har fel.
Fyll hjärnan med minnen, tankar och fakta istället för lösa rykten och låt folk leva sina liv precis som dom vill..
Behandla andra som du vill bli behandlad själv.
------------------
Det här blev galet mycket längre än vad jag hade tänkt mig.. men jag har klurat på detta ett bra tag och kände att jag ville dela med mig av mina tankegångar kring ämnet. Försökte också att skriva så tydligt som möjligt för att undvika missförstånd, men är det något som är oklart eller något ni inte håller med om är det bara att ifrågasätta.
Kommentarer
Trackback
