brallz

Det här med självinsikt.

Jag hamnade i en diskussion med en medelålders kvinna ang. rasism idag.

"Jag är inte rasist, men invandrarna kommer hit och bygger moskéer och känner sig kränkta över pepparkaksgubbar och den där dockan i Kalle Ankas jul.. man kan väl antingen ta seden dit man kommer eller dra hem igen? Dom kommer bara hit och förstör."

För att i nästa mening fortsätta med:

"Jag anser att alla människor är lika mycket värda, MEN nu har det gått för långt."

I syfte att få henne att tänka till lite frågade jag henne om hon var helt säker på att det verkligen var någon mörkhyad som själv hade protesterat mot pepparkaksgubbarna. Kunde det kanske inte istället ha varit någon välmenande ljushyad person som kände att det kanske skulle kunna ses som rasistiskt och/eller kränkande?

"Ja, isf var det då inte någon från min generation! Såna dumheter håller inte vi på med."

Här någonstans klämde jag in vikten av att inte dra alla över en kant och att inte beskylla varken en individ eller en grupp för något utan att först ha tagit reda på bakomliggande fakta. Detta var något hon faktiskt höll med om.

Men när jag vid ett tillfälle sa att jag tycker att det, i det stora hela, är en bra grej att plocka bort böcker, serietidningar och program där alla kristna vita människor är goda och där alla med en annan hudfärg eller religion endast målas upp som onda och/eller lägre stående varelser, eftersom det faktiskt skickar en helt felaktig bild till barnen.. ja då fick jag svaret:

 

"MENAR DU ALLVAR?! Jag växte upp med allt sånt och inte tusan har det påverkat mig!"


Det är så sjukt jäkla skrämmande att folk faktiskt tänker såhär.
OCH ATT DOM TROR PÅ SIG SJÄLVA.
"Jag är inte rasist, men.."

Den här diskussionen drog från början igång p.g.a. att en gemensam vän hade delat en artikel från avpixlat om att invandrare kände sig kränkta över att det svenska julfirandet är så offentligt och att dom ville att högtiden inte skulle uppmärksammas eller firas utanför det egna hemmet.

Avpixlat ger jag inte ett ruttet korvöre för, för det första. För det andra är det ju precis så de kristna vill att man ska fira t.ex. muslimska högtider. I det egna hemmet. Bakom stängda dörrar.
Vi lever i en värld där man har rätt att tillhöra och utöva vilken religion man vill, förutsatt att man håller sig inom lagens gränser, så i en jämlik värld borde således alla högtider, oavsett religiös bakgrund, uppmärksammas lika mycket.

Så varför kan vi inte helt sonika försöka att uppmärksamma allt lika mycket och lika offentligt?
Snacka om att livet hade varit en fest!

Visst, jag tillhör ingen religion alls och är kanske således mer öppen och accepterande när det gäller högtider och traditioner o.dyl. men folk måste för tusan sluta vara så skraja för förändringar.